Bullshit på sociala medier!
Intresset för kost och hälsa har ökat explosionsartat och det alltmer utbredda livet på sociala medier har givetvis skapat en gedigen plattform för information om ämnet på Instagram, Facebook och liknande. Att all information inte är att lita på är det nog ingen som ifrågasätter. Men vilken information som stämmer är däremot inte alltid självklart. I dagens inlägg ska vi belysa tre vanligt förekommande osanningar på sociala medier, och framförallt varför de inte stämmer.
“Äkta tårta vs fake tårta”
Något som florerar runt en hel del just nu är det där med “fake” (oäkta) och “äkta”. Det kan röra sig om bullar, bröd, godis, flingor, kaffe, saft, färdigrätter, tårtor och flertalet livsmedel som får dessa benämningar. Då jämförs exempelvis två tårtor, där den ena är en färdig tårta som köps från kyldisken i mataffären och den andra är en hembakad.
Låt oss kika lite närmare på ingrediensförteckningen till en färdig tårta och jämföra mot en hembakad.
Ovan ser ni ingrediensförteckningen till Almondys mandeltårta med daim. Innan vi rannsakar innehållet så tittar vi först på ingredienserna i en hemlagad variant (som givetvis kan varieras i oändlighet):
Strösocker, vispgrädde, smör, mandelmjöl, mjölkchoklad, äggulor, äggvitor, daim, vaniljsocker, salt.
Det är helt klart en kortare ingredienslista till den hembakta varianten. Många av de konton på sociala medier som pratar om “fake” och “äkta” vill gärna lyfta att detta skulle vara något eftersträvansvärt, och att ingredienserna här är just äkta. Värt att notera är dock att det inte finns något krav på att skriva ut ingredienserna för exempelvis mjölkchokladen och daimen – det måste däremot skrivas ut på produkter som ska till försäljning. På så sätt skulle ingredienslistan till den hembakta tårtan bli betydligt längre. Men i strävan mot en ”äkta” tårta - vad är det vi vill uppnå? Är ingredienserna hälsosamma delar som bidrar till en nyttig helhet? Strösocker, vispgrädde och smör kanske ändå inte utgör livsmedel som ska fylla stora delar av kosten?
Nu jämför vi mot den längre ingredienslistan till Almondys mandeltårta. Många ingredienser är desamma som den hembakade tårtan. Socker, äggvita, grädde, äggula, och så vidare. Mycket sticker dock ut, såsom vegetabiliska fetter, invertsockersirap, skummjölkspulver, emulgeringsmedel och arom för att plocka ut några. Här har vi alltså en del tillsatser vilka är strikt reglerade, noggrant undersökta och säkra för oss - annars hade de aldrig fått användas i produkter. Dessutom är tillsatser många gånger nödvändiga då de bland annat förlänger hållbarheten på produkten och ger en bra konsistens. Detta i kombination med att tårta kanske inte är något vi äter mängder av dagligen gör att “fake” i den här kontexten blir en absurd och ologisk stämpel.
Ibland kan det till och med pratas om att livsmedel med kort ingredienslista är mer näringsrika, och att vi går miste om näring om vi köper en färdig variant som massproduceras. Men då bör vi ställa oss följande fråga - ska tårtor verkligen behöva vara en viktig källa till näring? Eller är det resten av kosten som ska stå för en näringsriktig och sund grund?
“Mat för ökad fettförbränning”
Påståendet menar alltså att särskilda livsmedel ska öka fettförbränningen, och kan lätt tolkas som att konsumtion leder till en minskning i fettmassa. Ellen har skrivit ett inlägg om fettförbrännande ämnen här som kan vara av intresse att inleda läsningen med.
Innan vi rannsakar titeln behöver vi först och främst reda ut vad fettförbränning och fettminskning är. De är nämligen två olika saker.
Fettförbränning, eller fettfrisättning som det också kallas, heter mer korrekt fettoxidation. Fettminskning, det vill säga att tappa vikt i form av fett, handlar om balansen mellan fettinlagring (lipogenes) och fettoxidation (lipolys). Är fettoxidationen större än inlagringen sker alltså en minskning av fettmassan. Lipogenes och lipolys är två processer som pågår hela tiden men är olika aktiva under olika perioder. Exempelvis så är fettinlagringen stor och fettoxidationen liten efter en måltid, medan förhållandet är tvärtom efter en natts fasta. Vad som avgör om fettmassan på kroppen minskar eller ökar är således kroppsfettbalansen över en given period.
Mot denna bakgrund kan ämnen i livsmedel absolut vara “fettförbrännande”; det vill säga öka på fettoxidationen i kroppen. Men vad som slutligen leder till en eventuell minskning av fettmassan styrs överordnat av det totala energiintaget i förhållande till energiutgifterna. För minskning av fettmassa på kroppen krävs ett energiunderskott (kaloriunderskott) vilket bestäms av kosten du äter i sin helhet, och inte enskilda livsmedel. Spana gärna in detta inlägg om Negativa kalorier av Ellen som ger ännu mer nyans till ämnet.
Ibland kan liknande rubriker till och med utlova “mat som bränner fett runt magen”. Detta kan lätt avfärdas med det faktum att punktfettförbränning inte är möjligt.
Livsmedel som orsakar en högre fettoxidation (alltså fettförbränning) kan till exempel vara mat med mycket fett, vilket är fullt normalt och logiskt då ett ökat fettintag ju kräver en ökad fettoxidation - kroppen behöver ta hand om energin fettet ger på något sätt. Men det spelar alltså ingen roll om fettförbränningen ökas - det enda som påverkar vikten är kalorierna.
“Undvik besprutad, giftig mat!”
Sist men inte minst ska vi en gång för alla gå till botten med bekämpningsmedel. Många inlägg på sociala medier varnar för den besprutade potatisen, jordgubbarna, grönsakerna med fler, och utlovar dramatiska konsekvenser för ansvarslös förtäring.
Bekämpningsmedel används för att skydda växten och är därav ett sätt att också minska på matsvinn. Det testas noga innan det blir godkänt, och det finns dessutom strikta regler för användning. Framförallt i Sverige.
Även om exempelvis en grönsak är besprutad så behöver det inte betyda att det finns rester kvar som vi stoppar i oss vid konsumtion. Ämnena i bekämpningsmedel bryts ned av naturliga processer (exempelvis solljus och av växterna själva). Dessutom behandlas många gånger inte delen av växten som vi äter. Om vi ska ta potatis som det numera skräms mycket om på sociala medier, så besprutas bladen på potatisplantan (det vill säga den delen som är ovan jord) - vilka man ju inte äter. I senaste granskningen av rester av bekämpningsmedel i livsmedel så hade 88% av proverna av konventionellt odlad svensk potatis inga mätbara halter av bekämpningsmedel, och inga av proverna hade värden över de satta gränsvärdena (det finns gemensamma gränsvärden inom EU för hur mycket av bekämpningsmedlen som får finnas kvar i maten).
Så att enbart ekologisk mat är säkert stämmer inte. Välj ekologiskt om du vill att spridningen av kemikalier i miljön ska minska, men för din hälsas skull kan du lugnt äta konventionellt odlade livsmedel.
Pseudovetenskap
I det här inlägget har endast tre vanliga osanningar lyfts - en liten droppe i det stora havet. Ett tecken på att något är vad som ibland benämns pseudovetenskap (något som presenteras på ett sådant sätt att det verkar baserat i vetenskap trots att det saknar bevis, stöd från forskning och rimlighet) är till exempel extraordinära påståenden, självutnämnda experter bakom inläggen, svart eller vitt-tänk (antingen är något super-hälsosamt eller super-ohälsosamt) och nya, sensationella rön som går helt emot tidigare kunskap. För att endast nämna några tecken. Dessa är bra att ha i bakhuvudet när du scrollar vidare.
En viktig faktor är att alla inte vet om det de inte vet. Om du råkar scrolla dig till ett inlägg som varnar för den besprutade potatisen kan författaren till inlägget mycket väl sakna tillräcklig kunskap själv, men vara övertygad om att det förfaller sig så. Inget ont och avsiktligt uppsåt alltså, utan endast en omedvetenhet om sin bristande kompetens.
Avslutningsvis, finns det mycket som saknar vetenskapligt stöd i världen av olika digitala, sociala plattformar där vi hänger alltmer. Ta vad du läser med en nypa salt och lär dig att syna bullshit på sociala medier.
Med vänlig hälsning,
Nina Holmberg Skoglund
Ps. Vår kostrådgivarutbildning står helt på en vetenskaplig grund, och i utbildningen går vi igenom just information, studier och forskning
Källor:
Livsmedelsverket
Näringslära för högskolan
Mer om IntensiveKost
IntensiveKost är en ledande utbildning för blivande kostrådgivare. Vår utbildning är kvalitetssäkrad och efter utbildningen blir man diplomerad kostrådgivare.