Vad menas med äkta mat?
Detta med ”äkta mat” har cirkulerat i media senaste åren, och mer nu än tidigare tycker jag, eller så dyker den typen av inlägg upp mer i mitt flöde nuförtiden pga. smarta algoritmer.
Hälsoprofiler och andra personer i tränings- och hälsovärlden postar regelbundet inlägg på sociala medier om vad de anser vara bra och dålig mat. Tar man en titt på vad som menas med ”äkta mat” så menar de på att livsmedelsprodukter helst ska innehålla en kort ingredienslista och helst inga tillsatser. Hm… Man pekar på produkter med tillsatser, e-ämnen och sådant man inte kan uttala, som sämre alternativ för hälsan. Det finns sällan en förklaring eller källhänvisning till de påståendena som görs. Det är alltså egna åsikter i 9 av 10 fallen eller text från ett annat inlägg man kopierar som sprids vidare, inte fakta kan vi konstatera.
Då är min fråga till de som postar dessa inlägg: Vad säger det dig om ingredienserna är fler eller färre i en produkt?
Och följdfrågan: Har du koll på vad tillsatser är? Vet du om (och hur?!) tillsatser påverkar hälsan?
Mina frågor och funderingar baseras på att de flesta inlägg av ovannämnd typ buntar ihop alla tillsatser som en och samma sak, dvs. inte bra för oss.
När jag går igenom innehållet i dessa konton ser jag några problem:
Okunskapen gällande kost och hälsa syns tydligt i påståendena kring mat och träning i inläggen. Dvs. många faktafel.
Dessa typer av inlägg sprider onödig rädsla över mat. Att benämna mat som farlig och giftig bidrar knappast till sund inställning till mat.
Det finns inga eller sällan vetenskaplig grund eller säkra källor till budskapet/påståendet.
Låt mig presentera ett exempel.
Glass har varit på tapeten ett par gånger i dessa typer av inlägg under sommar, både pinnglass och glass i bytta. Man visar då innehållet och pekar ut de flesta ingredienser som ”naj naj naj inte äta”. Aja baja.
Sedan visas en bild på en glass som är ”godkänd”, vilket är de glassar som innehåller endast grädde, socker, kanske ägg och smaksättning av något slag som tex bär, vaniljstång, choklad eller frukt.
Skummjölkspulver? Fruktkärnmjöl? Glukos?! Fruktos? Naj naj naj. Aja baja.
Hur du än vrider och vänder på glass så är det vad det är. Glass. Glass innehåller fett och socker (gäller ej sockerfria glassar givetvis). Det spelar ingen roll hur lång eller kort ingredienslistan är. Det är inget du ska äta litervis utav varje dag. Glass är alltså en sötsak och ingen näringsrik grönsakspinne. Gott är det, och det är vad det är. Glass, med eller utan tillsatser!
Det finns varumärken som satsar på råvaror som traditionellt används i glass, så som man tillverkade glass förr och kanske gör hemma i köket. Att välja en sådan glass, baserat på äkta vaniljstång och färska råvaror är det givetvis inget fel på. Frågar du mig så smakar det i många fall godare! Men bättre? Nej inte hälsomässigt iallafall. Att då peka ut glass med fler ingredienser och tillsatser som farliga och dåliga för oss är en ren överdrift och saknar grund.
Glass innehåller grädde (som innehåller mättat fett) och socker, båda dessa uppmanas vi äta sparsamt utav i vår vardagliga kost. Det finns en anledning till varför man använder tillsatser i produkter. Mer om det lite längre ner.
Ska vi börja leta efter äkta chips kanske? Chips med kortare ingredienslista eller som en del skriver på påsen att det är gryt friterat, mer protein, mer fibrer, innehåller endast naturliga råvaror eller rotfrukter…det gör liksom ingen skillnad i vad det är för typ av produkt. Chips är friterad potatis, salt och diverse kryddor beroende på smak. Så oavsett om det är äkta chips eller oäkta chips är det friterad mat med mycket salt. Alltså inte en näringsrik grönsakspinne här heller.
Godis, läsk, chips, glass, sötsaker, bakverk och annan snacks är inte något som ska ta stor plats i kosten. Det är något vi ska äta med måtta. I dessa fall är det sekundärt om det är ”äkta mat” med kort eller lång ingredienslista om du frågar mig.
Ellen har skrivit om tillsatser i bloggen här och förklarar att ”E-ämnen är sådana tillsatser som är noggrant beprövade och godkända för användning inom EU med vetenskaplig forskning som bakgrund och är alltså ingenting som är farligt för oss att få i oss, då det i så fall inte skulle ha blivit godkänt. C-vitamin har exempelvis ett E-nummer, och likaså vitamin B2. Men, som med alla andra livsmedel och ämnen så ska det självklart inte överkonsumeras.
Anledningen till att dessa tillsatser finns i våra livsmedel är bland annat för att ge dem en viss färg, smak, konsistens eller öka dess hållbarhet. Så kortfattat är E-ämnen alltså ingenting som kommer skada vår hälsa så länge det konsumeras inom de rekommenderade mängderna.”
Tack för det Ellen. Sedan är det upp till varje tillverkare och företag att bestämma om de vill använda fler eller färre tillsatser. Oftast är det faktorer som smak, textur, utseende på produkten, hållbarhet, om produkten ska exporteras, priset på råvaror och produktionsstorlek som är avgörande.
Är alla tillsatser same same?
Nej - tillsatser fyller olika funktioner och är väl studerade och hårt reglerade som du precis läste ovan.
Ökad hållbarhet är en väldigt viktig funktion som vissa av våra tillsatser har. Hade vi inte haft tillsatser som ökar hållbarheten hade vi kastat ännu mer mat än det vi redan gör.
Som konsument missar vi den aspekten i hur livsmedelsproduktionen går till. Om en produkt håller smak och kvalitet under kortare tid är risken att den kastas större jämfört med en produkt som har många månaders längre hållbarhet.
Vi har använt tillsatser av olika slag sedan mannaminne. Men du benämner dem inte som tillsatser då dessa är ingredienser du känner igen. Att safta, sylta, lägga in, torka och fermentera är traditionella metoder för att bevara maten. I dag gör vi samma sak men mer storskaligt och använder div. sockerarter, salt, mjölksyrebakterier och andra typer av konserveringsmedel för detta och alla dessa benämns som tillsatser med olika E-nummer.
Jag älskar mat och är alltid nyfiken på nya produkter i matbutiken. Och nu råkar det även vara så att jag tagit fram egna livsmedelsprodukter som sålts i butik. Det började i köket och gick över till storskalig produktion. Min (då) naiva och romantiska bild av hur man tar fram en matprodukt och säljer den till slutkonsument fick sig en rejäl boxningsmatch.
Att använda färska råvaror av hög kvalitet ger magiska resultat. Ingen tvekan! Har jag tid över gör jag till och med min egen ketchup.
Att ta fram en matprodukt utanför det egna köket och dessutom producera mat storskaligt är inte enkelt. Råvaror kostar. Bra råvaror av hög kvalitet kostar ännu mer.
Utöver råvaror så finns en lång lista på saker som man ska ta med i beräkningen (några av dem listade jag lägre upp).
Om en tillverkare ska framställa produkter helt utan tillsatser, som smakar gott, använda bra råvaror och dessutom kunna leva på sina produkter behöver prislappen vara lite högre.
Låt oss prata om hummus. En god vän till mig som även råkar sälja hummus i matbutiken hade som ambition att göra den mest äkta hummusen som du kan köpa. Det började med kikärtor, citron, vitlök, tahini och kryddor. Precis som den ska vara. Men snabbt märke hen att produkten blev gammal, började jäsa och smakade illa, bara efter ett par dagar. Hållbarheten var för kort för att hinna sälja produkten och konsumenten hann inte äta upp. Ingen bra start alls för denna hummusmakare. De blev helt enkelt tvungna att använda något som ökade hållbarheten och minskade risken för jäsning. Konserveringsmedel, kaliumsorbat. Det räddade hummusen, bevarade smaken och förlängde hållbarheten! Butiken minskade på svinn och kunden kunde njuta av en ojäst hummus. Fenomenalt!
Att äta näringsrik mat är viktigt! Det är nog vi alla överens om. Men tillsatser säger sällan något om näringsinnehållet i maten. Du kan äta mat med tillsatser som är näringsrikt och du kan äta mat med tillsatser som är näringsfattigt. Det beror helt och hållet vad det är för typ av produkt och måltiden som helhet.
Vill du lära dig mer om tillsatser rekommenderar jag att du tar en titt på Livsmedelsverkets hemsida.
Tack och hej!
/Maria Michael
Ps. Under utbildningen tar vi en närmare till på matprodukter och vad som är viktigt att hålla koll på.
Mer om IntensiveKost
IntensiveKost är en ledande utbildning för blivande kostrådgivare. Vår utbildning är kvalitetssäkrad och efter utbildningen blir man diplomerad kostrådgivare.